Rummet är ungefär tio kvadrat. På dörren står det kansli och det är den administrativa yta som Botkyrka Basket disponerar i sin hemmahall. Drickabackar, dräkter och bollar står staplade på varandra, men det finns faktiskt plats för ett skrivbord och några stolar. På en hylla tronar några troféer som den unga klubben har hunnit samla på sig. Häromdagen kom ytterligare en och kanske var det den finaste hittills. Botkyrka Baskets F04 besegrade Södertälje i finalen i Spalding Basket Cup. Det lyckades, trots att Botkyrka bara hade fem spelare.
– Vi skall låta några av de äldre spelarna värma upp med tjejerna och sitta på bänken tillsammans med dem under matchen, så att de inte blir så ensamma, berättade klubbens ordförande, Tanya Papadopoulos, dagarna innan finalen.

Jag träffade Tanya och vice ordföranden, Kristina Noyan i deras lilla kansli i Botkyrkahallen. Under tiden hade 04-tjejerna träning i den mindre av de båda hallarna, under ledning av klubbens litauiska tränaren, Larissa Samasonok. Klubben är hänvisad till den lilla hallen trots att det finns en stor, med läktare och allt, alldeles intill. Problemet är att den inte har några basketlinjer eftersom den i huvudsak byggdes för Botkyrkas stolta innebandylag, Balrog, som numera för en tynande tillvaro.
– Men till hösten har kommunen lovat att den skall få basketlinjer och vi kommer äntligen att kunna använda den för träning och matcher. Framför allt kan vi börja arrangera turneringar. Det har varit lite svårt i den trånga, mindre hallen, även om vi haft ett par EB-turneringar där. Det var lite knöligt med alla spelare och föräldrar, men vi gjorde det för att få andra klubbar att komma till vår hemmaplan och för att alla skulle få roligt. Och vi gjorde det helt utan att ta betalt, berättar Kristina.

Resurser finns det inte så gott om i Botkyrka Basket, men desto mer av driv och entusiasm. Och det är föräldrarna, inte minst de sex i styrelsen, med Tanya och Kristina i spetsen, som är motorerna i verksamheten. Det som driver dem framåt är engagemanget för barnen. Och entusiasmen lyser om dem när de lägger ut texten. De pratar med en mun om att allt deras arbete görs för barnens skull, för att de skall få ha kul och en meningsfull tillvaro, och hur mycket ungdomarna brinner för basketen. De berättar om hur de jobbar med grupper på Facebook, Instagram och Whats App för att hålla kontakt, informera och skapa samhörighet. De beskriver sig kort sagt som en stor familj.

Botkyrka Basket föddes så sent som hösten 2014 och har alltså bara tre säsonger på nacken. På den korta tiden måste man säga att de hunnit anmärkningsvärt långt. Inte i kvantitativa termer, för klubben har i dagsläget bara drygt 50 medlemmar med spelare i åldrarna 7-13 år. och inte bara för sina resultatmässiga framgångar, men de har låtit tala om sig på flera sätt. Inte minst som klubben som startades av några entusiastiska mammor på en mörk fläck på basketkartan.
– Vi får ofta frågan ”vem är ni?” när vi är på matcher och turneringar. Alla undrar, för det har gått så fort på kort tid, säger Tanya.

Från början var Botkyrkatjejerna en del av JKS, som har sitt huvudfäste i Bredäng, för i den norra delen av Botkyrka var det totalt renons på klubbar. En gång i världen fanns basketföreningar i såväl Fittja som Norsborg, men det var länge sedan. I södra delen av kommunen, i Tumba, lever GoIF fortfarande, men från norra delen är avståndet dit lite för stort.
– Vi ville finnas där vi bor, men också bestämma över oss själva. T ex vilka turneringar vi skulle vara med i, säger Kristina.
– Och eftersom vi ändå var så engagerade som föräldrar, så tänkte vi ”varför inte göra det själv”. Och det gjorde vi.

Tanya Papadopoulos (tv) och Kristina Noyan.  Foto: Anders Tillgren

Sagt och gjort. Föräldrarna, eller rättare sagt mammorna, satte 2014 igång med jobbet att starta en basketklubb, något som ingen av dem hade någon erfarenhet av. De upptäckte snart att det var avsevärt mer jobb än de hade trott, men de var ihärdiga och körde på. Allt för barnens skull.
– När vi kontaktade kommunen var de positiva, men trodde nog att det bara var en idé vi hade. De förstod inte att allt gick så fort, berättar Kristina.

– Det var jobbigt i början att få ordning på allting, med bankkonto, med organisationsnummer, med kommunen och förbundet, men vi låg på och fick fart på det hela. Idag känner vi oss uppskattade och t o m prioriterade av kommunen, säger Tanya.

De berättar att det fortfarande är väldigt tidskrävande och tufft att driva klubben, för ett antal heltidsarbetande, ideella mammor, och helt utan administrativa resurser.  När jag frågar hur deras män har reagerat på all tid de lägger ned, skrattar de och säger ”det har frestat på deras tålamod”.

Belöningen för allt arbete är barnens glädje och den gemenskap som byggts upp. Det är lärorikt för de unga att idrotta, inte minst för att de lär sig ta hänsyn och bry sig om varandra. Och i grund och botten är Botkyrka Basket lika mycket ett socialt projekt som en basketförening.
– Vi och barnen bor i ett drabbat och utsatt område, det är ingenting att hymla om, säger Tanya.
– Det vi gör handlar inte bara om basket, även om det är runt den allt cirkulerar. Barnen är framtiden. Vi måste göra allt vi kan för dem. Vi erbjuder t ex läxhjälp till barnen och ser att de får i sig mackor eller frukt från cafeterian om der inte hinner hem efter skolan innan det är dags för träning. Den här verksamheten håller ett antal unga borta från gatorna och bidrar till att skapa glädje och gemenskap.

För de allra flesta framstår Botkyrka Basket som en basketklubb enbart för tjejer, men det är inte ett mål i sig. Det bara blev så att tjejlagen och deras föräldrar startade det hela. Förhoppningen är att verksamheten snart skall innehålla både killar och tjejer, men då krävs att klubben tar nästa kliv i sin utveckling.För att det skall lyckas krävs framför allt att fler engagerar sig. Idag är t ex Larissa ensam tränare i klubben, mycket för att hon själv vill ha koll på allt och alla, berättar Tanya och Kristina. Det fungerar dock inte om klubben skall växa. Det man siktar på är att fler föräldrar och några av de äldre spelarna skall bli ledare, ett sätt att arbeta som många ungdomsföreningar tillämpar.

– Vi vill absolut utveckla verksamheten och bli fler. Upptagningsområdet här i norra Botkyrka är väldigt stort. Ett viktigt steg blir förstås att vi kommer in i stora hallen, för vi vill att Botkyrkahallen förblir vår bas, berättar Tanya.
– Men det händer också andra positiva saker i området. I Alby finns t ex numera en uteplan och vi skall snart få en streetbasket-plan bredvid vår hall.

Utmaningarna finns framför allt på ledarsidan, administrativt och ekonomiskt.  Och helst skall utvecklingen gå parallellt. Det gäller att utbilda ledare och coacher som kan ta sig an nya spelargrupper och samtidigt viktigt att allt runtomkring görs korrekt, d v s mot förbund, kommun, med Idrott Online etc. Ekonomi är dock, inte helt oväntat, den stora stötestenen. Framför allt tyngs man redan nu av att behöva betala många tusenlappar per månad i hallhyra, ett system som man i Botkyrka Basket tycker är märkligt eftersom det väldigt mycket handlar om att byta pengar. Andra vägen kommer det ju olika former av kommunala bidrag.
– Vi tycker att det borde  vara angeläget för kommunen att satsa mer på ungdomsföreningarna, som håller på med ideell verksamhet, och på olika sätt reducera deras kostnader. Varje krona som satsa på barnen ger ju massor tillbaka, säger Tanya.

Nu återstår att se om ”mammorna” i Botkyrka Basket klarar av att hålla lågan brinnande och jobba vidare  för att verksamheten skall växa och förbättras. Själva är de i alla fall fast beslutna att göra det. Utmaningarna och svårigheterna är många, men med det driv som de har, finns egentligen ingen anledning att tvivla.  Så länge det kommer kvitton på att man gör rätt saker och på rätt sätt kommer de att köra på, även om deras tid är en ändlig faktor. Nycklarna är glädje och gemenskap, och i fokus står barnens bästa. Allt görs för deras skull.

 

 

 

Lämna ett svar