Nästan alla är rörande överens. Föreningsidrotten bidrar till otroligt mycket positivt. För förbund och föreningar finns dock ett stort hinder: det finns inte tillräckligt med anläggningar för att ta emot alla som vill börja idrotta.

Charlotta Bernervall, verksamhetschef på Stockholm Basket:

– Vi inser att det är en kostnad, men vad kostar det att inte bygga idrottsanläggningar? Vi borde börja prata om samhällsinvesteringarna som idrottsrörelsen ger istället för kostnaderna.

Stockholmsregionen fortsätter att växa och det byggs nya anläggningar. Men inte i det tempo som krävs för att förbund och föreningar ska kunna ta emot alla barn och unga som vill börja med en idrott.

– I en egen rapport som staden har gjort visar de på ett underskott av 27 hallar i Stockholms stad, säger Charlotta Bernervall och fortsätter:

– När det byggs nya stadsdelar och områden kommer idrotten alltid in sist. Först måste det finnas logistik, sedan bostäder och skolor. Efter det kommer idrotten in, i bästa fall. Vi kan ha en viss förståelse för att idrotten kommer in sent. Men då får inte planerade anläggningar skjutas upp.

I dag finns det tio nya idrottshallar inplanerade under åren 2025-2030.

– Enligt idrottsförvaltningen tar det cirka sju år innan anläggningen är färdig efter att detaljplanen är gjord. Det är såklart bra att det finns tio nya hallar inplanerade, men vi behöver anläggningar nu. Hur länge ska idrotten behöva vänta?

Högalids IF innebandy som även har fotboll är hemmahörande på tätbefolkade Södermalm.

Inget av föreningens lag får i dag träna i en fullstor hall, utan de aktiva får ta sig till Liljeholmen, Årstaberg eller Gröndal för att spela sin favoritsport.

– Med tanke på att vårt upptagningsområde är Södermalm åker de flesta kommunalt, oftast buss eller pendeltåg. De äldre kan helt säkert åka själva, men många behöver ha en vuxen med sig. Det blir en stor apparat när du måste ta det i ut från Söder, säger Caroline Silverudd Lundbom, ordförande för Högalids IF.

Utöver resvägarna så brottas Högalids IF med anläggningsbristen som hundratals andra föreningar. Det gör att många barn aldrig får möjligheten att börja med innebandy på Södermalm – eller att de får vänta länge i kö.

– Vi försöker få in dem i lagen, men funkar inte det så gör vi allt vi kan för att sätta dem i kö. Redan i dag är många grupper för stora, men vi vill verkligen göra allt för att de ska få börja med innebandy.

– Det är lättare att få in tjejer och dem vill vi få in mer av i föreningen. I killgrupperna är det ofta fullt. När det gäller de yngsta kör vi blandade grupper. Caroline är själv före detta lokalpolitiker som motionerade för fler anläggningar redan för 20 år sedan. Hon berättar att de föreslagit flera platser på Söder där kommunen skulle kunna bygga nya anläggningar.

– Vi kan ha förståelse för att kommunen inte vill bygga på attraktiv mark, men vi skulle kunna peka ut ett antal platser där det skulle funka att bygga anläggningar. Exempelvis under broar eller en yta i närheten av Eriksdalsbadet. Men att bygga är dyrt och sedan tror jag att kommunen helst slipper driftskostnaden.

Basketen har växt lavinartat sedan 2014 och fördubblat antalet matcher. För den som kan sin matte så går det såklart inte ihop med antalet nybyggda anläggningar. Charlotta ler och slår samtidigt ut med armarna.

– Det finns inte tillräckligt med halltider. Många barn tvingas i dag resa i en timme för att det inte finns träningstider för den lokala föreningen i närområdet. Bor du på Söder och spelar för Fryshuset kan du exempelvis få åka till Kärrtorp sent en vardagskväll för att kunna träna, det tycker inte vi är okej.

Charlotta Fortsätter:

– Varför satsas det inte mer på idrotten? Man måste titta på konsekvenserna kontra den samhällsnytta som föreningsidrotten bidrar med. Att satsa på anläggningar och idrott är en av de bästa sociala investeringarna som du kan göra. Vi pratar om bättre hälsa samt studieresultat och en väg in för nyanlända samhället. Vi vet allt det här. Nu är det verkligen idrottens tur när det gäller ordentliga infrastruktursatsningar.

Hur stort problem är det för basketen i stort?

– I dag tvingas föreningar att säga nej till barn och det finns kölistor som inte fanns tidigare. Och det handlar inte bara om Stockholms stad.

– I ett större perspektiv är basketen en av de idrotter som klarar av att vara mest flexibel. Vi behöver inte utrustning i lika stor grad som exempelvis gymnastiken, innebandyn och parasport, samt handbollen som behöver 40×20-hallar. Dessutom finns futsalen i dag som har växt enormt mycket.

Caroline Silverudd Lundbom:

– Vi ser ju att det finns planer på fler anläggningar i framtiden och här tror jag att staden måste tänka lite annorlunda. Om vi lyfter nybyggda Vintervikshallen vid Essingeleden, varför byggde de inte fler hallar på samma ställe? I framtiden borde de bygga flera ordentligt stora anläggning med fler planer på varandra. Då får du synergieffekter plus att kostnaden blir inte lika hög om man slår ut det på den totala idrottsytan.

Skribent: Pontus Gyllensten, RF-SISU Stockholm