Träffa Christofer Behre, som idag dömer sittande i rullstol.
Christofer är femtiotvå år och han började att döma redan som fjortonåring, på Lundbygymnasiet hemma i Göteborg. Flera av hans syskon dömde basket, och hans äldre bröder introducerade dömandet för honom. Idag, trettiosju år senare tycker han fortfarande att det är lika roligt. Han dömer mycket i Stockholmsdistriktet, och han har också dömt rullstolsbasket i nästan hela sin domarkarriär.
Rullstolsbasket är lite speciellt, säger Christofer. Känslan av att göra något tillsammans, att man är en del i sammanhanget, istället för bara någon som ska döma.
Han började döma rullstolsbasket i femtonårsåldern, och det var något som var nytt, något unikt. Han avancerad snabbt inom rullstolsbasketen, och fick komma ut och döma internationellt. Exempelvis var han med som en av domarna i OS i Sydney 2000, där guldet till slut vanns av Kanada. Christofer utbildade sig till förbundsdomare på åttiotalet, och dömde även elitbasket under några år. Men han har alltid tyckt att distriktsbasketen och rullstolsbasketen har varit roligare, han uttrycker det som, bättre sammanhållning och mer basketkänsla.
Christofer gjorde ett tio år långt uppehåll som basketdomare, men för ett par år sedan plockade han fram pipan igen, på grund av längtan tillbaka till hallen. Han beskriver hur han till en början oroade sig för att känna sig bortkommen, men att det tog bara en minut, så kände han sig som en i gänget igen. Han frågade då sig själv, varför han hade varit borta så länge, från något som han tycker är så roligt?
Bara ett par månader efter återkomsten, skadade Christofer sina båda knän, och han kunde inte längre springa. Att sluta döma var dock aldrig ett alternativ för honom. Så beslutet att sätta sig i rullstol och döma, var enkelt. Han tränade med ett rullstolslag, så att låna en stol var också bara ett samtal bort.
Christofer är unik som dömer basket sittande i rullstol, men han menar att det skulle kunna vara en möjlighet för fler. Kanske tänker man inte på det som ett alternativ, kanske får man inte frågan, eller så saknas det bara förebilder. Det är inte så jobbigt som man kan tro, man vänjer sig fort vid tempot och så får man starka armar. Och armarna håller vanligtvis längre än benen, så Christofer hoppas kunna fortsätta döma länge.
Han är gärna en förebild för att visa att alla kan, det är ingen skillnad på domarskapet mellan rullstol och stående basket. Känslan för basket generellt är bara en fördel, om man vill döma även rullstolsbasket. Utmaningarna med att döma i rullstol, är samma som för alla som spelar rullstolsbasket. Tillgängligheten i och utanför hallarna, med parkeringar, tillgång till hiss och toalett. Christofer har en fördel där, eftersom han kan gå mellan bilen och hallen. Även om han ibland kan få lite undrande blickar, när han går med rullstolen i handen.
Christofer bor i dag i Åkersberga och jobbar som högstadielärare. Han har genom åren haft ett stort utbyte, mellan sina roller som lärare och som basketdomare, och kombinationen av dessa har bidragit mycket till hans personliga utveckling.
Jag tror nästan att jag har haft mer glädje av basketen i min lärarroll, än tvärtom.
En bra domare är lyhörd och ödmjuk, och han menar att man kan lära sig mycket av spelare och coacher under en match.
Han tror att mötet mellan domare och föreningar skulle kunna bli bättre, domare skulle kunna åka ut och prata i föreningarna, för att öka samarbetet mellan domare coacher, spelare och föreningar.
En match som Christofer ligger nära till hands att berätta om, och som väcker lite extra glada känslor hos honom, är Lionsfinalen PU16 i Brännkyrkahallen den 7 maj 2022.
En härlig stämning, med en näst intill överhettad känsla i hallen. Roligt med mycket publik i alla åldrar som hejade på, och levde sig in i matchen.
Christofer ser fram emot en ny basketsäsong, och det spelar inte så stor roll vad det är för matcher. Det viktiga är att få vara en del i sammanhanget, en i gänget som bidrar till fler roliga basketminnen.