När den här artikeln publiceras är det bara timmar kvar till det stort emotsedda Stockholmsderbyt i herrettan mellan Djurgården och AIK. Matchen mellan de båda obesegrade lagen, som spelas inför en utsåld Brännkyrkahall, kommer att avgöra var seriesegern hamnar. Det var länge sedan en så upphaussad match spelades i huvudstaden, men allt började egentligen förra året, för säsongen 2015/16 i blev historisk för Stockholmsbasketen.
För första gången någonsin deltog de ”stora Stockholmsklubbarna” AIK, Djurgården och Hammarby, samtidigt med lag i seriesystemet. Dessutom i samma serie, herrar division 2 Norra Svealand. Hammarby hade en gång i tiden en basketsektion som upphörde för ungefär 30 år sedan, men att basketsektioner bildades inom både AIK och DIF på våren 2015 betydde premiär för basketen i de båda klubbarna.
Nystarten för Hammarby Basket inträffade också 2015 men gick lite annorlunda till. Medan basketen i de två andra klubbarna uppstod från noll på initiativ av några entusiaster, så bildades Hammarbys basketsektion genom att Polisen Basket, med sina 600 medlemmar, ansökte om att få upptas som en sektion i huvudföreningen.
Säsongen i tvåan blev en stor framgång för de tre lagen, som slutade i toppen på serien och efter kvalspel flyttades AIK och Djurgården upp till Basketettan. På vägen dit upplevde Stockholmsbasketen ett medialt uppsving som man aldrig sett maken till. Att de tre stora Stockholmsklubbarnas samtidigt hade skaffat sig basketsektioner och redan var skarpa konkurrenter blev oerhört uppmärksammat och faktiskt en riksangelägenhet. Och publikintresset sköt i höjden, till nivåer som var unika för distriktsserier. Ett par av derbyna sågs av publik som t o m överträffade de flesta ligamatcher.
AIK, DIF och HIF har stora medlemsskaror, där det även ingår många ”basketmänniskor”. Många av dem har säkerligen genom åren närt drömmar om att deras favoritklubbar skulle ta upp basketen. Ingen hade dock försökt realisera drömmarna, inte förrän 2015. Men då stod också alla stjärnor rätt på himlen. Det fanns bara ett lag från Storstockholm kvar i herrarnas liga, Solna Vikings. Innan sommaren var över hade även Solna, som tyngdes av interna stridigheter, dragit sig ur ligaspelet. Det fanns alltså ett ett rejält tomrum att fylla för att på något sätt återupprätta Stockholms ära och anseende som basketens största distrikt.
Att ge Stockholmsbasketen ett lyft och ett nytt storlag var två av de viktigaste skälen för att AIK:arna Adam Lockner och Stefan Jovanovic skulle ta initiativet till en basketsektion i klubben. De såg det som att varumärket AIK skulle kunna vara med och förändra och lyfta basketen i Sverige i allmänhet och Stockholm i synnerhet. Det fanns potential för avsevärt mer mediautrymme, för ökade publiksiffror och och en möjlig ekonomisk uppsida. Något tvivel om att sektionen i AIK startades för att nå toppen fanns inte.
Och liknande var skälen när Djurgården Basket drogs igång. Rick Bergström var en av de mest aktiva i startskedet och berättar att ett ligalag i Stockholm var och är ett viktigt mål för den nystartade klubben. Till skillnad från AIK, som har en naturlig hemvist i Solnahallen, behöver dock DIF en ny arena. Än så länge håller man till i Brännkyrkahallen, men den räcker inte till vid ett eventuellt ligaspel, varken publikt eller regelmässigt. Och medan AIK lyckats fusionera med Solna Vikings och på köpet ”fått” både ungdomsverksamhet och damelitlag, så kretsar allt i DIF än så länge kring herrarna.
– Vi ligger i fas rent sportsligt med herrlaget, men flera trappsteg återstår fortfarande. Ännu har vi t ex ingen ungdomsverksamhet och på sikt vill vi ha ett damlag. Vi måste också bevisa att vi kan fortsätta uppåt under samlade former och med en ekonomi i kontroll, berättar Rick Bergström.
Att ta de sista stegen för att förverkliga de hägrande ligaplatserna hänger inte bara på det sportsliga, utan lika mycket på ekonomi. En förväntan från de här klubbarna var att det skulle bli enklare att få sponsorer genom att man nu tillhörde storklubbsfamiljen och kunde uppvisa de välkända klubbsköldarna i marknadsföringen. Inget kommer dock av sig själv och även om alla tre bekräftar att det är lättare att sälja AIK, DIF och HIF än en basketklubb i allmänhet, så är det ändå tufft. Ingen sponsor kommer med automatik och inga bidrag ramlar heller ned från huvudföreningen som manna från himlen. Man får stå på egna ben. Möjligen har AIK den gynnsammaste sitsen av de tre i det avseendet. De har haft en stor draghjälp av företag och sponsorer som redan fanns i AIK-familjen. Och inte minst bidrog ”Svarta Massan” med ett rejält lån i startskedet. ”Svarta Massan” är en intressegrupp bestående av AIK-sympatisörer som ger bidrag för att bygga upp ett kapital, med vilket man vill stödja olika verksamheter inom AIK.
Men trots att AIK och DIF, som båda har säkrat platserna i herrarnas superetta, och får anses ha goda chanser att ta sig till ligakvalet, är det inte ens säkert att det blir något herrligalag i Stockholm nästa säsong. Inte ens om man skulle klara det rent sportsligt. De ekonomiska förutsättningar kommer att bli avgörande. Kanske är chanserna större att AIK:s damlag, som efter sammanslagningen med Solna verkar ostoppbara i ettan, får möjligheten att ta steget upp. Att driva ett ligalag på damsidan är ju inte alls lika kostsamt som för herrarnas dito.
– Har vi tillräckliga ekonomiska muskler tänker vi försöka ta ligaplatser med båda lagen. Beslutet om det kommer att tas av styrelsen lite senare under säsongen. Just nu är vi i förhandlingar med flera intresserade sponsorer. Skulle dessa gå i lås är vi redo att spela i ligan nästa år, i alla fall med damlaget, säger Franco Zanetti, tillförordnad klubbdirektör i AIK Basket.
I Hammarby när man också drömmen om ligaspel, men än så länge är det bara en dröm. Klubbens damlag spelar i ettan och herrarna i tvåan, och några omedelbara ligaambitioner finns inte. Som mål har man istället att rusta för att senare kunna avancera i seriesystemen, berättar Joakim Samuelsson, ordförande i föreningen.
– Vi tog steget att bli Hammarby Basket för att varumärket HIF är starkt. Vår förhoppning var att det skulle locka fler, både åskådare och att fler engagerar sig i klubben, även sådana utan basketbakgrund. Och så förstås för att vi hoppades få fler sponsorer genom Hammarbys nätverk.
Att man får leva med en helt annan medial bevakning och har fler ögon på sig, är förstås bra, men förpliktigar också. I Hammarby har man tydligt blivit varse att man måste öka ansträngningarna ytterligare på olika områden, nu när man måste leva upp till åtagandena man har som del av en storklubb.
De tre storklubbarnas basketsektioner har, som vi sett, lite olika förutsättningar och utgångslägen. Det svenska basketsamfundet kommer med intresse fortsätta följa den fortsatta händelseutvecklingen, för ännu återstår en hel del innan något av lagen kan förverkliga ambitionen om en plats i högsta serien och i någon mening bidra till att upprätta Stockholms ära och anseende i elitsammanhang.