Månades Profil – Ru Hedefalk

Vad är Månadens Profil?

Månadens Profil är en artikelserie i vilken Stockholm Basket lyfter fram krafterna bakom Stockholms Basketverksamhet, exempelvis basketcoacher, kanslipersonal, domare eller styrelsemedlemmar. Syftet med artikelserien är att synliggöra hur många som på olika sätt är inblandade i Stockholms basket, och vilka eldsjälar vi verkligen har här i staden.

Månad: Maj 2018

Månadens profil: Ru Hedefalk

Ålder: 43

Familj: Lova 16 år, Leo 17 år och Mio 11 år

Klubb: Fryshuset

Den här månaden har Stockholm Basket slagit sig ner för att prata med Ru Hedefalk som jobbar i Fryshuset Basket/Söder Basket. Söder Basket är en del av Fryshuset Basket, närmare bestämt föreningens barnsektion där barnen spelar tills de är 13 år gamla. Ru jobbar bland annat i klubbens kompetensutvecklingsgrupp och som basketcoach, samt med flera andra basketprojekt.

Ru “Rusan” Hedefalk började spela i Söder Basket när hon var 11 år. Tränaren Micke Nairn var en stor anledning till att Rusan snabbt blev, vad hon själv kallar det, en riktig basketnörd. Basketintresset tog henne hela vägen till damlaget i 08 Stockholm där hon också blev lagkapten. Efter gymnasiet började hon sedan jobba med basket på Fryshuset. Spelarskorna la hon på hyllan vid 24-års ålder efter en korsbandsskada.

Efter skadan blev det helt paus från basketen ett tag och Rusan fick sina tre barn. När det blev dags för äldsta sonen att börja dribbla, började det klia även i hennes fingrar. Efter sju års uppehåll drog hon igång igen genom att börja coacha sonens lag. Efter det rullade det på och hon blev coach även för dotterns lag. Kärleken för basket var så stor att det återigen blev Rusans heltidsjobb. Hon har dessutom coachat dövlandslaget under två säsonger.

Idag jobbar Rusan med en mängd olika delar av Fryshuset Basket, så som exempelvis coachutveckling, ansvar för miniligan, utbildning för föräldrar och med materialansvar. Förutom att hon jobbar med ett hundratal lag så coachar hon även ett stort antal lag, däribland sin dotters U16-lag som hon coachat i 10 år nu.

– Varför jag velat att mina barn ska spela basket är inte för att jag har vill att dom ska bli basketproffs, utan det har varit för att dom ska få vara med i samma gemenskap som jag har fått vara. Där man får känna sig viktig, känna en tillhörighet, lära sig att respektera varandra och också få uppleva så otroligt mycket. Jag tycker att det är häftigt, både gemenskapen i ett lag och att man får jobba för ett gemensamt mål tillsammans.

Jag frågar Rusan hur hon tror att folk skulle beskriva henne som coach:

– Jag tror att dom skulle beskriva mig som engagerad, rättvis, omtänksam och dedikerad.

Hon säger också att hennes coachstil inte skiljer sig så mycket åt beroende på vilket lag hon coachar, men att det nog gjorde det längre tillbaka i tiden.

– Det jag har kommit fram till är att oavsett om jag coachar de yngsta jag har som är födda 09 eller U16-tjejerna, så är jag ju där för deras skull och jag vill ta reda på vad just dom vill. Om spelarna tränar stenhårt så ska det vara för att jag fått dom att vilja det, inte bara för att jag som coach vill att de ska göra det. Det är samma med de yngre, vi ska vara där allihopa för att lära oss att långsiktigt älska basket, utvecklas och respektera varandra och samtidigt ha jäkligt roligt. Det är min grundfilosofi.

Vidare pratar vi också om det allmänna basketintresset hos spelarna och Rusan beskriver att särskilt hennes U16-tjejer visar ett stort intresse för sporten. På de individuella samtal som hon har med spelarna varje säsong har det framkommit att det är många tjejer som drömmer om att i framtiden kunna leva på basketen och att de har förebilder i WNBA och i andra lag. Rusan beskriver att hon upplever att hennes tjejer har mycket större drömmar och mål när det kommer till basketen än vad hon själv hade när hon spelade.

– Jag och Mattias Ström, som jag coachar U16 tillsammans med, tycker att det är viktigt att det hela tiden finns målbilder. Vi kommer inte att få våra spelare långt om de inte har några målbilder, och för att skapa sig dessa måste man ju ha drömmar och förebilder. Det måste finnas där någonstans, det du vill till.

Rusan tror att sociala medier har bidragit till att tjejerna nu lättare kan följa olika förebilder, och att det bidragit till att de lättare kunnat hitta till personer som de kan identifiera sig med. Laget älskar att träna stenhårt men för att orka det vill Rusan och Mattias att de alltid ska känna att de vill, förstå varför, och se målet framför sig. Hon tror att tjejernas förebilder kan hjälpa till med just detta. 

Rusan har också sett till så att hennes äldre spelare är med och coachar i hennes yngre lag. Hon har lagt deras träningar efter varandra, så först är det en småbarnsträning och sedan ligger det en U16-träning direkt efter. Hon tror att hennes U16-tjejer ibland kan vara lite mer inspirerande för småtjejerna att ha som coacher eftersom de är närmare i ålder än hon själv. Rusan försöker alltid involvera de stora med de små och tvärtom.

Hon menar också att det här är ett sätt att få tjejerna att bli intresserade av att coacha. När träningarna ligger i anslutning till varandra så ökar ju chansen att de äldre tjejerna ska ha tid att testa på att coacha. Tjejerna får också hennes hjälp att planera träningarna, och hon hjälper även till under träningen när det behövs, finns med som en mentor.

– Jag brinner extremt mycket för det här, ifall vi vill ha bra spelare så måste vi ha bra coacher och vill vi att basketen ska växa i Sverige så måste vi utbilda fler duktiga coacher. Min uppgift är att utbilda och vara coachernas stora stöd.

Vidare berättar Rusan om kompetensutvecklingsgruppen som hon jobbar i. Fryshuset Basket startade gruppen för att säkerställa att alla klubbens lag jobbar med spelarnas välmående och att alla har en gemensam syn på hur Fryshuset Basket ska spela samt jobba med fysutveckling. Det område som Ru brinner mest för är spelarnas välmående och mentala utveckling. Hon förklarar att om hon, när hon var yngre och spelade i 08 Stockholm, hade fått hjälp med den mentala biten så hade hon troligtvis blivit en mycket bättre basketspelare.

Klubben har skapat en kompetensutvecklingsgrupp som består av tre delar; välmåendegruppen, fysutvecklingsgruppen och basketutvecklingsgruppen. Rusan är ansvarig för välmåendegruppen. En gång varje månad har välmåendegruppen en träff som hon håller i och som en coach från varje coachteam (alltså en för varje åldersgrupp) måste komma på. Det betyder att alla åldersgrupper har varsin coach som är extra insatt i de olika delarna. Samma procedur gäller även för de andra två grupperna.

Arbetssättet är relativt nytt och än så länge applicerat på U13 och uppåt. I en så stor basketförening som Fryshuset Basket har det här varit ett verktyg i arbetet för att se till att allt fungerar i lagen och att alla mår bra.

– Man måste inse att vi inte får fram bra basketspelare om vi inte ser till att jobba med alla de här bitarna, och att basketen inte bara handlar om att få fram riktigt baskettekniska basketspelare utan också att de ska vara här och må bra, det är ju deras hobby. De ska känna att här blir man sedd, att här får man vara delaktig, och att här finns möjlighet att inte bara utvecklas som basketspelare utan även som människor.

I flickor U16 jobbar Ru också med loggböcker, ett arbetssätt som hon jobbat fram i Alvikskolan tillsammans med Hanna Fredman, som har coachat F02 i Alvik Basket lika länge som Rusan coachat sina tjejer. Alla spelare i flickor U16 har varsin loggbok som de gemensamt plockar fram i slutet av varje tisdagsträning. Varje gång ger Rusan en frågeställning, exempelvis ”Hur mår jag?”, “Vad ger mig bra energi under träning?” eller “Hur behöver jag jobba för att nå mina mål?”. I samband med att tjejerna ska svara på frågan i sina loggböcker sätter hon på lugn yogamusik och så får tjejerna skriva ner sina tankar under 15 minuter. Hon tar sedan hem loggböckerna och läser igenom det tjejerna har skrivit.

– Jag lär mig extremt mycket. Jag har ju coachat de här tjejerna i 10 år nu men varje vecka som jag läser loggböckerna så får jag en ny aha-upplevelse, “wow tänkte hon så”

Vidare har Rusan tillsammans med Hanna och Catti Nairn som coachar F05 i Fryshuset också startat ett kvinnligt basketnätverk på Facebook som heter Kvinnligt Basketnät. De upplevde att de kvinnor som jobbar med basket inte var så många och inte hade så starka positioner, och kände att det var något de ville ändra på. Rusan är helt säker på att basketvärlden skulle må bra av att få fler kvinnor som har en självklar och respekterad roll inom sporten.

De startade nätverket för att de ville skapa en plattform där tjejer har möjlighet att uttrycka sina tankar, byta erfarenheter och inspirera varandra. De hoppas också att det ska kunna vara ett ställe där nya idéer kan födas. Nätverket har nu nära 700 medlemmar och har dessutom regelbundna fysiska träffar för att diskutera olika saker.

Projekt tar självklart inte slut här, Rusan har även startat en coach-akademi för 15 unga tjejer i Fryshuset. Namnet är Womens Basketball Coach Academy och där erbjuds utbildning, mentorskap, inspiration och workshops, exempelvis introduktion av loggning.

Målet är framförallt att hjälpa tjejerna att hitta sin egen coach-filosofi och ta reda vilka coacher de vill vara och hur just de själva kan påverka. Tjejerna ses en gång i månaden och under dessa träffar får dom olika frågeställningar att jobba med, sedan har de också diskussioner och grupparbeten. Rusans mål är att tjejerna ska bli riktigt bra coacher, och projektet kommer att startas om varje säsong.

– Fryshuset ska bara pumpa ut kvinnliga coacher i framtiden. Jag tycker att det är superhäftigt och jag är jättestolt över projektet.

Rusan gör onekligen ett oerhört stort jobb när det kommer till att skapa gemenskap och engagemang hos Stockholms kvinnor/tjejer som antingen spelar basket, är coacher, eller jobbar med sporten på ett eller annat sätt. Stockholm Basket ser definitiv fram emot att följa samtliga av de projekt som hon är involverad i. 

Skribent: Vicky, Stockholm Basket