Månadens Profil – Charlotta Åkerhielm

Vad är Månades Profil?

Månadens Profil är en artikelserie i vilken Stockholm Basket lyfter fram krafterna bakom Stockholms Basketverksamhet, exempelvis basketcoacher, kanslipersonal, domare eller styrelsemedlemmar. Syftet med artikelserien är att synliggöra hur många som på olika sätt är inblandade i Stockholms basket, och vilka eldsjälar vi verkligen har här i staden.

Månad: Oktober 2018

Namn: Charlotta Åkerhielm

Ålder: 49 år

Familj: Man, son Hugo 15 år, dotter Ea 21 år, extrabarn Evelina och Jasmine, samt hunden Kimba.

Klubb: Kungsholmen Basket

Det har blivit dags för Stockholm Basket att sätta sig ner och prata med ett riktigt energiknippe, Kungsholmen Baskets styrelseordförande Charlotta Åkerhielm. Vi träffas i Charlottas klassrum på grundskolan Nya Elementar i Åkeshov. Här jobbar hon som socialpedagog med ungdomar som har ett utåtagerande beteende i kombination med socialproblematik och NPF-diagnoser så som ADHD och/eller Aspberger.

Jag börjar med att fråga Charlotta om hennes basketbakgrund, hon förklarar att hon egentligen inte har någon bakgrund inom basket alls, men att hon däremot är en riktig hallråtta. Charlota berättar att hon tillbringat mycket tid i olika sporthallar, där hon utövat de flesta sporter.

– Jag brukar prata om ”Hall för alla”, att hallarna ska finnas till för alla, inte bara extremutövarna och de som är bäst. Jag vill att hallen ska var en plats där alla kan trivas och må bra.

Vidare berättar Charlotta att hon kom till Kungsholmen Basket 2013, året då klubben startade. Hon hamnade där när sonen Hugo bestämde sig för att han ville börja spela basket. Charlotta började som förälder i klubben, och sen räckte hon upp handen och anmälde sig som lagförälder.

-I samma veva som jag kom in i klubben så kom Jr. NBA till Sverige, ett seriespel för skollag. Jag bestämde mig för att höra med min sons skola ifall dom var intresserade av att ha med ett lag. Skolan sa dock tyvärr nej. Jag gick då hem och tänkte att det var jättekonstigt, så då anmälde jag helt enkelt bara ett lag i skolans namn istället och skötte allt själv. Laget fick heta Detroit Pistons, och barnen fick då vara med i alla fall.

Efter en tid i Kungsholmen blev Charlotta tillfrågad ifall hon ville sitta med i styrelsen som suppleant, vilket hon då med glädje tackade ja till. När föreningen vid ett senare tillfälle behövde tillsätta en tillfällig ordförande fick Charlotta frågan om hon var intresserad av det istället. Nu 1,5 år senare sitter Charlotta ännu kvar som styrelseordförande i Kungsholmen Basket, hon befinner sig dessutom en hel del ute i hallarna.

-Jag vill vara en ordförande som vet vad som händer och som finns på plats, så jag vill jättegärna vara i hallen. Det jag vill och kan är att skapa relationer, skapa trygghet och anpassa verksamheten efter olika individer. Jag vill vara en ordförande som är en grym och synlig förebild ute i hallarna.

Charlotta förklarar att det är viktigt att man som ordförande ser till att det som beslutats i styrelsen också följs. Hon tar upp exemplet med klubbens värdegrund; att det ju inte finns någon mening med att ha beslutat om hur den ska se ut om man inte är ute i hallarna och följer upp att alla i klubben också följer den.

Charlotta beskriver också att hon försöker hänga med i vad som händer i hallen för att klubben ska slippa tappa spelare.

-Jag tror inte att ungdomar väljer att sluta idrotta, jag tror i hög grad att det är vi inom idrotten som tappar dom. Om ett barn/ungdom väljer att sluta med sin idrott så måste vi ställa oss frågan ”Vad hittar de utanför idrotten?” Är just det möjligtvis något som vi kan lyfta in som en del i vår miljö, så att de istället kan fortsätta med idrotten.”

Hon tar upp ett exempel; Om en spelarna inte kan komma på träningarna på grund av att de måste hinna göra sina läxor, så kanske man bara kan öppna upp klubbrummet och se till att det finns mellanmål så att spelarna kan komma direkt från skolan och göra sina läxor där innan träningen. Charlotta vill vara ute i hallarna för att säkerställa att Kungsholmen Basket verkligen gör sitt bästa för att skapa just dessa lösningar.

Hon förklarar också att hennes roll inte främst handlar om basket då hon inte har den erfarenheten och kunskapen. Hon menar att klubben ju redan har en hel massa fantastiska coacher som äter/lever/sover basket. Charlotta hoppar dock gärna in om någon coach är borta, ibland lånar hon helt enkelt ett lag och kör lite fysträning med dom. Hon berättar att hon lånat allt ifrån de yngsta spelarna till 16-åringarna.

Vidare brukar hon också vara involverad i olika turneringar som klubben har. En av dessa har varit Queens Cup, en turnering med syftet att ge alla spelare en positiv bild av att spela turnering. I den möter alla varandra och toppning är inte tillåtet. Lagen i Queens Cup spelar i vanliga fall i division 2 och 3. I cupen får lagen spela matcher som döms av domare från Elitdomargruppen. Under Queens Cup berättar Charlotta att hon var i hallen och öppnade och stängde, och försökte göra allt där i mellan.

-Det var fantastiskt att se dessa spelares glädje när dom spelade Queens Cup, och efter den helgen går jag under smeknamnet Queen C, den kronan bär jag stolt och gärna.

Jag frågar Charlotta vad hon tror är hennes bästa egenskap när det kommer till att lyckas som ordförande?

-Jag har de senaste cirka 18 åren jobbat med barn i behov av extra stöd, och jag tror ju på att se individen och inte bara alla som en grupp. Med det tankesättet tror jag att man kan göra jättemycket för idrotten. Jag tror att min kunskap kring det är något bra som just jag kan tillföra klubben.”

Jag frågar även vad hon anser är sitt och styrelsens viktigaste uppdrag den närmsta tiden?

-Nu har vi funnits i fem år och våran tes har varit att vi inte toppar, att vi fördelar speltid exakt likadant och att vi uppmuntrar spelarna att även hålla på med andra saker så som exempelvis blockflöjt. Vi vill kolla hur spelarna mår och hur dom är och vi vill ta ett socialt ansvar istället för att bara kolla hur många matcher vi har vunnit. Framgång mäts i spelarglädje, inte i antal vunna matcher. Vårt viktigaste uppdrag den närmsta tiden är att se till att vi hittar en plats för alla, så att folk blir kvar i klubben. Styrelsens roll nu efter fem år är också att utvärdera, Gör vi rätt? Är vi på rätt väg? och fråga oss vad det är det vi ska utveckla.

Vi pratar vidare om hur man kan få fler att spela basket. Då berättar Charlotta att hon en gång stötte på ett inlägg på Facebook, i det kvinnligt nätverket Heja Livet. Det var en person som hade spelat basket tidigare men som inte varit aktiv på ett tag, som nu letade efter någonstans där hon kunde plocka upp sitt intresse igen.

Charlotta förklarar att hon då såg en utmärkt chans, så hon svarade helt enkelt i inlägget att Kungsholmen Basket har något som heter Pick up Games för tjejer. Det är ett forum för tjejer som spelat basket innan, men sedan inte spelat på ett tag, men vill komma igång igen. Charlottas lilla kommentar ledde till att klubben fick ihop nästa tre hela lag med återvändade damspelare. Hon menar att vi i basketen egentligen bara behöver finnas där ute och synas och höras.

Charlottas engagemang tar inte slut här, hon sitter även med i det nybildade utvecklingsutskottet i Svenska Basketbollförbundet. Inom kort kommer hon också att börja föreläsa hos Stockholmsidrotten på temat Trygg idrott, exempelvis om hur vi ska hantera olika situationer, vad som är ett ärende för klubben, vad som är ett ärende för exemplevis Riksidrottsförbundet, och när det ska göras en polisanmälan. Hon kommer även att prata om kränkningar, attityder, självförtroende och självkänsla.

Charlotta förklarar att alla dessa saker hänger ihop och att hon tror att om man bara har individen i fokus så kommer man kunna ha kvar alla mycket längre inom basketen. Hon menar att vi bara måste våga anpassa och våga lägga lite mer tid på saker som inte är basket. Charlotta säger att det ju finns så många olika saker som ger något tillbaka till själva basketen.

-Om vi ska bli Trygg idrott och bli fler så måste vi börja ta ansvar för allt. Vi måste sprida att det inte bara handlar om basket, utan att det även handlar om socialt ansvar, att våga se alla, att våga ta i allt, och att det ska vara Hall för alla. Alla behöver inte veta vad man ska göra åt allt, men vi kan lära ut vart man kan hitta hjälp och stöd för olika saker. Vi måste bara våga säga att “jag ser”.

Jag avslutar med att fråga ifall det finns något som Charlotta tar med sig från basketen in i andra delar av livet?

-Varför jag älskar att vara i hallen är för att hallen är energi för mig. Om jag dessutom får med mig en sladd och får igång musik när jag ska hålla i mina träningar, då spelar det ingen roll om jag varit supertrött när jag gick från jobbet. I hallen möts man av både stora, små och föräldrar, alla åldrar och alla kön, det bara ger så supermycket energi.

Det råder ingen tvekan om att Charlotta brinner för det hon gör, och på samma sätt som hon får energi av att hänga i hallen så går jag efter vårt möte hem med en massa ny energi.

Skribent: Vicky, Stockhom Basket

Läs fler Månadens Profil