113230928-1 Distriktets egna produkter får chansen i elitlagen | Stockholm Basket
Adam Ramstedt, Södertälje KIngs. Foto: Anders Tillgren

Distriktets egna produkter får chansen i elitlagen

”Så många som möjligt, så länge som möjligt, så bra som möjligt” är ett credo som är centralt i den strategi som RF antagit med sikte på 2025 och som på motsvarande sätt gäller för basketen. Istället för en pyramid, med barnidrott som leder till en smal topp med elitidrott, åskådliggörs istället den bärande idén med en fyrkant. Målet är ett livslångt idrottande, där i den bästa av världar, alla som kommer in i idrotten, också stannar där livet ut.

Via barnidrotten och ungdomsidrott går majoriteten till motionsidrott, som lika gärna kan bedrivas utanför idrottsrörelsen, och många till breddidrott i idrottsrörelsen regi, som kan vara av tävlingstart. Ytterligare några andra tar sig via elitförberedande idrott till eliten. Men mellan de här olika delarna av ”idrott” skall det finnas kommunicerande kärl. Över tid kan individer röra sig mellan de olika delarna, beroende på ambition, utveckling etc.

Det senare bygger dock på att så många som möjligt är med så länge som möjligt, och därför är just det tankesättet det centrala. Det kräver ett arbetssätt i hela idrottsrörelsen.

Elitidrotten betraktas dock som en viktig del i det här arbetet. Det ena skall alltså ge det andra. I RF:s strategidokument sägs så här: ”Elitidrotten är en liten men viktig och engagerande del av svensk idrott.”

I Stockholmsdistriktet, som visserligen inte administrerar de högsta basketserierna, ligorna, finns för närvarande fyra lag på den högsta nivån. Det är något som verksamhetschefen på Stockholms BDF, Charlotta Bernervall, ser som väldigt betydelsefullt:

– Det är utan tvekan så att elit och bredd behöver varandra. Vi vet att en större bredd ökar möjligheten att få fram bra elitverksamhet. Samtidigt är elitverksamheten är en drivkraft för många och blir på så sätt en motivator för breddverksamheten. Det skapar förebilder och inspirerar till fortsatt idrottande, under hela livet.

Södertälje Kings är det enda ligalaget på herrsidan i Stockholmsdistriktet, medan Telge Basket, AIK och Alvik finns i Basketligan dam. Vårt distrikt har ungefär 40 % av landets alla aktiva basketspelare, men mindre än en fjärdedel av landets ligalag. De kunde gärna ha varit fler, men det viktigaste är att de faktiskt finns, inte minst som inspirationskällor och något att sikta på för alla barn och ungdomar med drömmar om att bli elitspelare. Och inte minst för att ge ungdomarna i distriktet chansen att förverkliga sina ambitioner. Men lever distriktets ligaklubbar upp till det?

Om vi tittar på hur de fyra ligalagen i distriktet ser på den här frågan, så ser vi att en intressant bild framträder. Alla de här klubbarna, och deras lag, har en uttalad ambition att satsa på företrädesvis egna produkter, men också spelare från närområdet, ge dem ansvar och chansen att utvecklas. Så här säger klubbdirektören i Alvik, David McCann:

– Det är en bärande tanke hos oss att vi vill ge egna spelare möjligheter att spela i ligalaget, men även andra från Stockholmsområdet. Det råder ingen som helst brist på duktiga och ambitiösa spelare i distriktet.

– De egna produkterna behövs som förebilder för våra yngre spelare. När vi hade amerikanskan Pepper Wilson var hon ett stort dragplåster, men de unga kunde inte identifiera sig med henne. Det kan de däremot med sådana som Klara Lundquist eller Martina Stålvant, som nyligen återvänt till Alvik. Båda är ju fostrade i den här klubben. Det är också tydligt att de som stöder Alvik på olika sätt, t ex sponsorer, gärna vill se lokala förmågor i laget. Sponsorerna har ju sin verksamhet i närområdet, så det är ganska naturligt.

Crystel Bittar, AIK och Fanny Rykatkin, Alvik. Foto: Anders Tillgren

Hälften av spelarna i Alviks trupp kommer den här säsongen från Stockholmsområdet. Det är ett bra facit med tanke på att klubben har släppt sex av sina talanger till spel på college. I AIK är 8 av 13 i truppen från distriktet. Nykomlingen i damernas liga har uttalat en ambition att ge de lokala förmågorna, som hjälpte laget upp i ligan, ansvar på planen.

I Södertäljelagen är siffrorna ännu högre. Där har de en lång tradition och erfarenhet av att fostra elitspelare och att släppa fram dem i elitlagen. Men både Telge och Kings innehåller spelare från närområdet. Telges trupp på 14 spelare innehåller 11 som är fostrade i distriktet. Andelen i Kings är 9/12. Den höga andelen i Kings är speciellt intressant, då laget de senaste säsongerna har haft ett stort antal utländska spelare i sin trupp. Head coachen, Ludwig Degernäs, förklarar:

– Vi har ett mål i klubben att varje år ha 5-6 egna produkter i Kings och upp till 10-12 i Telge. I år har vi fler i Kings, vilket beror på flera saker. Dels var det ett önskemål från mig när jag tog jobbet. Som coach är mitt perspektiv det sportsliga och jag tycker att det är väldigt viktigt att de yngre som tränar varje dag måste se att det finns chanser.

-För det andra var det lite tillfälligheter att det blev så här i år. Det fanns chanser att få behålla spelare som Nick Spires, Adam Ramstedt och att få tillbaka Tobias Borg. Och då tog vi dem.

Sammantaget innehåller de fyra ligaklubbarnas trupper 67 % spelare från Stockholmsdistriktet, vilket måste ses som en bra siffra. De är 34 till antalet. Av dem är 22 klubbarnas egna produkter. Tolv spelare från andra klubbar i distriktet har alltså fått plats i de fyra lagen.

Och här lite mer siffror: Det finns ytterligare 23 spelare (10 dam- och 13 herr) som är fostrade i klubbar i Stockholmsdistriktet, och som spelar i andra ligalag runt om i landet. 57 spelare från distriktet, som en gång var unga och hade ambitioner, har alltså fått sina elitdrömmar förverkligade. Ligorna har sammanlagt 216 spelare redovisade i sina trupper. Hela 60 av dem kommer från utlandet. Räknar man bort dem så visar det sig att spelare som är fostrade i Stockholmsdistriktet utgör 37 % av alla svenska ligaspelare. Den siffran motsvarar alltså distriktets andel av alla spelare i landet.

Man kan alltså säga att Stockholmsdistriktet gör rätt för sig när det gäller att få fram elitspelare, sådana som skall vara förebilder och ge inspiration till andra att fortsätta idrotta. Många får chansen i ligaklubbarna på hemmaplan, men flera finns också i övriga av landets elitklubbar.